 |
|
I Sverige finns fyra naturligt förekommande duvarter, störst och vanligast av dem är ringduvan. De tre övriga arterna är tamduva, turkduva och skogsduva.
Ringduvan är den mest vältaliga i kvartetten med sitt femstaviga läte, "Ko-koo-ko, ko-koo" - eller minnesregeln "men gå då, ändå" att jämföra med turkduvans "men gå då" och skogsduvans "gå då". Tamduvan har, som många andra storstadsindivider, ett läte som närmast kan beskrivas som ett osammanhängande kuttrande.
Duvan på bilden låter dock inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar